Fortsättning följer

Det har den senaste tiden varit lite diskussioner på bland annat twitter om en artikel som publicerades i Kristianstadsbladet förra veckan. Man hade gjort en intervju med Johan Unenge då han skulle besöka bokfestivalen i Kristianstad i egenskap av läsambassadör. Jag skrev lite om detta i ett tidigare inlägg som ni kan läsa här. Jag var och lyssnade på Unenge när han besökte Kristianstad och då fick han förklara vad det egentligen var som han menade i den där artikeln. Ett citat från tidningen som jag tror många hängde upp sig på var:

 

"Bibliotekarierna är utbildade och kan katalogisera, men de är inga säljare av berättelser. "

 

Om jag kommer ihåg rätt så sa Unenge ungefär så här. Han hade mött många bibliotekarier under alla sina år som författare och han upplevde att många bibliotekarier tyckte det var jobbigt att bokprata och att det saknades i den utbildning som finns. 

Jag kan hålla med Unenge i vissa avseenden. Varför finns det inte i utbildningen tex någon kurs i presentationsteknik. Det fanns i alla fall inte när jag gick utbildningen. Har det hänt något på den fronten? Någon som vet?

Idag, den 12 september kom det en ny artikel i Kristianstadsbladet, Hur ska killarna hitta till biblioteken?

Jag förstår vad han menar men jag blir i alla fall provocerad. Killarna hittar inte till biblioteken står det, för vad har biblioteket att erbjuda, ett rum där man ska vara tyst och det ska vara ordning i hyllorna. Killarna ser inte att svaren på alla deras frågor finns i böcker utan istället ger de sig ut på nätet och letar. Unenge efterlyser att man skyltar på ett roligare sätt för att locka killarna. Jag kan hålla med Unenge att man kanske kunde skylta på ett roligare sätt. Unenge har förslag på roliga rubriker ”böcker som garanterat ger dig sömnsvårigheter” istället för spänning. Visst det kan säkert vara mer lockande och det är faktiskt något som jag tänkt att jag kanske ska testa i biblioteket. Problemet är bara att sådana här skyltningar är väldigt tidskrävande. Det gäller ju hitta riktigt spännande böcker om man ska skylta på det sättet. För att hitta böckerna så är det ju en klar fördel om man läst dem. Läsa böcker tar ju en himla massa tid och i bästa fall har man några timmars lästid i tjänsten annars förväntas man göra det på sin fritid. Hur ska man hinna? På skolbibliotek är man oftas själv och man har hand om precis allt från att beställa böcker till att sätta tillbaks böcker i hyllorna till att ordna utställningar och tävlingar, bokprata och lektioner i informationssökning, fixa med skrivare och datorer, ja allt mellan himmel och jord. 

 

I artikeln står det också följande:

 

"Det finns något som kalIas bokprat. Då går bibliotekarien runt i skolan och pratar engagerat om några favoritböcker. En del bibliotekarier har förmågan att levandegöra. En del avstår hellre än att riskera vinande suddgummin."

 

Det är detta som jag blir provocerad av. Tycker det låter väldigt nedvärderande. Om det är någon som brinner för läsning och böcker så är det väl bibliotekarierna och att klanka ner på dem löser väl inget. Jag undrar om Unenge någonsin har varit med på ett bokprat. Jag har själv genomfört en hel del bokprat och det brukar vara väldigt uppskattat av eleverna. Inte minst märker man det på de långa reservationsköerna som blir efter att man pratat om en bok. Att vi då bokpratar om "några favoritböcker" är väl inte så konstigt, det är ju inte så bra att prata om böcker som man inte gillar.

 

Om nu alla skolor uppfyllde skollagen som säger att alla skolor ska ha tillgång till skolbibliotek så skulle ju alla hitta till biblioteken, även killarna. Det gäller ju dock att det finns en bibliotekarie som kan hjälpa till och hitta rätt bok för det är det långt ifrån alla som klarar på egen hand.