Boken Ramona av Marta Söderberg tänkte jag först inte läsa. Framsidan säger mig inget speciellt och när jag läser baksidestexten så tänker jag att jag har läst det här förut. Men så såg jag Magnus Utvik berätta om boken på Svt och sedan skrev Lisa Bjärbo positivt om den så då bestämde jag mig för att också läsa den och nu är det gjort.
Huvudpersonen Ramona är en 16-årig tjej som kommit hem efter att ha bott på olika sorters vårdinstanser. Många olika ställen har det blivit genom åren då det egentligen inte finns något ställe för sådana som henne. Ramona skadar sig själv men det ska hon inte göra längre är det bestämt utan nu ska hon klara sig hemma. Borta är tryggheten med att vara inlåst och det är ingen som sagt till mörkerfågeln inom henne att sluta picka. Vad ska hon nu göra?
Jag blir väldigt berörd av boken och jag hoppas den kan vara till tröst för de som är i samma sitts som Ramona. Att kanske en dag händer något som gör att man kan börja tro på en framtid trots allt. Som förälder börjar jag tänka på hur det måste vara för pappan. Vad gör man när ens barn börjar skada sig själv? Man måste ju känna sig totalt maktlös. En bok från pappans perspektiv hade också varit intressant att läsa.
Söderbergs debutbok, Sista chansen är även den väldigt bra. Jag kommer inte ihåg i detalj vad som hände i den men jag kommer ihåg att jag grät när jag läste den. Så läs även den om ni gillar den här typen av böcker. Båda böckerna tilltalar säkert ungdomar i 14-års åldern och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar